Mitt terapeutiska arbetssätt är inte inriktat mot specifika
symtom eller beteenden utan lämpar sig för bearbetning av olika problem, där
startpunkten kan vara ångest, nedstämdhet, självkänslo- och relationsproblem
eller låsningar och hämningar i personligheten på andra sätt.
Jag strävar efter att ha ett öppet och flexibelt bemötande
och förhållningssätt till varje klients unika problem och behov, men samtidigt
finns ändå en röd tråd i hur jag ser på den terapeutiska processen och hur jag
försöker arbeta.
Centralt är strävan att skapa trygghet och ömsesidighet i
samarbetet och aktivt arbeta med att söka efter öppningar och möjligheter till
förändringar, samtidigt som vi uppmärksammar och respekterar hinder och
svårigheter, som t.ex skam och ångest och strävar efter att lindra och minimera
deras återhållande kraft.
Då klientens trygghet i terapin och i relation till
terapeuten är starkare, så är det också möjligt att konstruktivt arbeta med och
främja kontakten med underliggande känslor, som varit hämmade och avstängda
eller blivit ångestfyllt överväldigande. Känslor och upplevelser om sig själv
och mot andra, som kanske aldrig fått möjligheter att utvecklas blir möjliga i
en trygg relation. Terapeutens uppgift är att stödja och främja den här utvecklingen.
När klienten har mer stabila upplevelser av trygghet och
lättare kan komma i kontakt med känslor utan att överväldigas är arbetet inne i
en fas, där klienten kan se och uppleva problem och livserfarenheter och nya
möjligheter utifrån de nyvunna psykiska tillgångarna som det innebär att känna
ökad tillit till sig själv och andra och kunna använda tillgången till
känslosignaler som vägledning för ett konstruktivt handlande och inte som något
som måste gömmas och motarbetas för att det hotar tryggheten och den egna
existensen.
Dessa nya erfarenheter behöver genomarbetas och upprepas över
en period tills klienten känner sig tillräckligt trygg och stabil i att kunna
hålla kvar vad man uppnått i terapin och att gå vidare på egen hand.